Det går genom tider, en särgens fläkt,
en sjukdom som allämnt  benämns med jäkt,
Och bannlyst är stunder av ro och frid,
man hör bara ständigt, "jag har inte tid",

Du äger kan hända en sjuklig vän
den sista besöket var länge sen,
Du söker en ursäkt, blir öm och blid
men tröstar dig med "jag har inte tid"

Kanske har du en mor, rent gammal nu,
vars enda ljuspunkt i livet är du,
Att glömma henne- är du på glid?
Ditt samvete kvävs med "jag har inte tid!"

Så lever du livet i stora drag
hur ska jag hinna allting idag?
Jäktet förvandlar ditt liv till en strid,
din slogan har blivivt "jag har inte tid"

Men när du har levat ditt antal av år,
när döden på tröskeln väntande står
När han dig kallar från livets id,
ska du då säga - Jag har inte tid...